- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
64

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett litet månklot c, hvarmed månens rörelse
åskådliggöres (se §§ 24 och 25). Det får då tilläggsnamnet
Lunarium.

Beträffande de förebildade himlakropparne, jorden,
solen och månen, böra vi genast anmärka, att i
verkligheten månen befinner sig på ett afstånd från jorden af
60 jordradier, medan solens afstånd från jorden är 24,000
sådane. Detta är omöjligt att iakttaga, om ej jorden
skall göras allt för liten. Icke heller kan man göra
solen så stor, som hon egentligen borde vara, ty solens
radie är i verkligheten nära nog lika stor som
månbanans diameter. Deremot kan förhållandet mellan
jordens och månens storlek rätt väl iakttagas, alldenstund
jordens volym är blott 49 gånger större än månens.

Låtom oss nu med telluriet söka förklara, huru
jordens med rullning kring polaxeln förenade rörelse kring
solen måste på jordens särskilda orter förorsaka en
skenbar daglig rörelse hos solen öfver himlahvalfvet, vexlande
under årets lopp på sätt vi i §§ 12—15 lärt känna.

Ställom då först telluriets jordglob i det läge jorden
innehar den 21 Mars, då solen synes i
vårdagjemningspunkten. Jordaxeln (sedd från solen lutar han åt höger)
ligger då i ett mot solstrålarne vinkelrätt plan, som
tillika är gränsen mellan den belysta hälften af jorden,
som har dag, och den icke belysta, som har natt.
Iakttaga vi nu, att ljuset (solen) måste tänkas befinna sig
på stort afstånd från jordgloben, samt lägga på denne,
å den ort vi vilja undersöka, ett sådant litet horisontplan
af papper, hvarom talades sid. 6, så kunna vi lätt visa,
att hvarje ort af jordglobens belysta halfva, som ligger
i sjelfva randen till den mörka, har solen i
horisonten, medan man, ju längre man följer ortens breddcirkel
mot midten af hans belyste del, finner solen vara belägen
allt högre öfver horisontplanet.

Vrid nu med handen jorden, såsom i verkligheten
sker, från vester åt öster ett halft hvarf omkring
polaxeln, så komma härunder den vestra randens orter allt
längre in på det belysta fältet — solen har då gått upp
för dem och det lider allt längre på f. m. De komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free