- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
70

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        spets, hvilken sålunda liksom utspädts deraf. Det hela gör på
åskådaren ett i hög grad ovanligt intryck.

Ännu mera öfverväldigande är åsynen af en total solförmörkelse,
hvaraf en författare[1] lemnar följande gripande skildring:

»En dylik företeelse, en total solförmörkelse, är måhända det mest
storartade naturskådespel, en menniska någonsin får bevittna.–– –– ––

Vid början af fenomenet synes hvarken på jorden eller himmelen
något ovanligt, med undantag af en liten inskärning, ett obetydligt hak
på solens högra rand, hvilket genom ett färgadt eller sotadt glas med
lätthet kan iakttagas. Denna inskärning sträcker, sig småningom allt
längre, ett allt större och större stycke af solen tyckes bortfrätt, men
innan förmörkelsen sträckt sig till dess halfva skifva, märkes ännu intet
synnerligt aftagande af dagsljuset. Men nu börjar äfven detta att
försvagas; förmörkelsen går framåt, omsider återstår blott en linie-smal
skärformig rand af den lysande skifvan, och en aningsfull bäfvan
genomgår naturen. En genomskinlig slöja lägger sig öfver jord och
himmel, djuren blifva oroliga, temperaturen sjunker hastigt, en och annan
vindstöt far klagande fram genom luften. Då — i ett ögonblick är
allt förvandladt, den sista ljusstrålen försvinner, och med blixtens
snabbhet ilar månskuggan fram öfver land och vatten. Ett underbart
dunkel breder sig öfver nejden, der det hvarken är natt eller dag,
hvarken morgon- eller afton-skymning, himmelen antager en
besynnerlig gröngrå färgton, och som ett svart, skarpt begränsadt klot
sväfvar månen på fästet, omgifven af en hvit ring, som lik en gloria
utsänder åt alla håll lysande strålar[2].

Dock blott några sekunder! Den första solstrålen tränger åter
fram till höger om månen, mörkret flyr lika hastigt som det kommit,
förmörkelsens första period genomlöpes åter i motsatt ordning, och
inom mindre tid än ett par timmar är allt åter som förut.»

Betrakta vi närmare den omnämde planschen, hvars till
venster stående bild visar en solförmörkelses utseende under de få
minuter hon kan vara total, så se vi till en början bakom månens
rand allehanda besynnerliga slags utvexter af röd färg, protuberanser
kallade. På senare tider har man lärt sig att göra iakttagelser på
dessa protuberanser ej blott vid förmörkelser, utan äfven hvilken klar
solskensdag som helst och kommit till den slutsats, att dessa
företeelser förekomma allmänt på solens yta, men blifva synliga först i



[1] C. F. E. Björling, Solen, Stockholm 1874, sid. 29, 30.
[2] Jemför titelplanschen, bild A.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:29:16 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/larokursas/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free