Förberedande lärokurs i astronomi / 71 (1881) Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Kopernikanska förklaringen af himlahvalfvets företeelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

solkanten, då solen rullar ikring. De äro ett slags upphöjningar eller utsprång af ett glödande och i synnerhet af vätgas bestående gashölje, kromosferen, som omgifver solens hela klot och då och då slår upp i ofantliga, merendels röda flammor på flera, ja 20 a 30, tusen mils höjd. Utanför protuberanserna se vi på planschen en hvitaktig, något i grönt stötande strålkrans, den s. k. koronan. Hon synes vara ett öfvermåttan tunt dunsthölje af hufvudsakligen vätgas, som ytterst omsluter solen. Hvad åter den egentliga solkroppen angår, menar man, att i hans inre råder en temperatur så oerhörd, att inga kemiska föreningar der kunna behålla sitt sammanhang och allt är upplöst i ett oerhördt gasformigt kaos. Blott på ytan har temperaturen sjunkit så mycket, att gasmassan antagit ett sammanhangstillstånd, snarlikt en brinnande ljuslågas. Det är detta mera afsvalnade lager, fotosferen, som visar sig i solens glänsande skifva, från hvilken jorden får värme och ljus. Då och då inträffa i samma lager insjunkningar, fördjupningar eller dylika förändringar, på hvilka man anser de s. k. solfläckarne bero.

§ 25. Förklaring af månens skenbara rörelse på
himmelen samt af hans vexlande faser.

Det är lätt att ur månens kretsrörelse kring
jorden förklara hans skenbara rörelse mot fixstjernornas
bakgrund, sådan vi ofvan i § 10 skildrat den, och de
olika faser hos månen, hvaraf den åtföljes. Då månen
vid det i § 10 nämda tillfället var i sitt första
qvarter och hade det utseende, bild 8 (sid. 25) visar,
befann sig solen vid pass 90° vester ut från honom. Vi
ställa derför telluriet så, att månen får detta läge i
förhållande till solen. Nu är månen en klotrund kropp
och kan derför af solen på en gång belysas blott på sin
ena, åt solen vända hälft. Låsom oss på något sätt,
t. ex. genom ett fint kritstreck, uppdraga gränsen mellan
månbildens belysta och hans i mörker försänkta hälft samt
tänka oss honom betraktad från jordgloben. Af hans
mot jorden vända hälft är då blott den högra delen
belyst, och derför är det blott denne som jordinbyggarne,
kunna se, medan den venstra är för dem osynlig, d. v. s.
månen har det utseende vi känna från hans första qvarter.
Vrid nu på telluriets mekanism och låt månen begynna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>