- Project Runeberg -  Förberedande lärokurs i astronomi /
74

(1881) [MARC] Author: Knut Herman Sohlberg - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tillägg.



§ 26. Den allmänna tyngdens upptäckt genom Newton.

Man vet af läran om Naturkrafterna[1], att rörelse alltid
förutsätter en kraft som verkar. Hvad är det då för en kraft, som
drifver månen att kretsa kring jorden och denna, liksom de öfrige
planeterna, att röra sig kring solen?
Den store vetenskapsmannen
I. Newton (f 1727) kom först, säges det, att tänka på denna fråga,
när han en gång såg ett moget äple falla från ett träd. Borde icke,
frågade sig Newton, äfven månen falla mot jorden? Eller har jordens
tyngdkraft ingen verkan på honom? Månen rör sig kring jorden i en
sluten elliptisk bana, men om ingen kraft verkade på honom, skulle
han enligt lagen om kroppars tröghet aflägsna sig utefter banans
tangent[2]. Kanske är det just jordens dragningskraft, som håller honom
qvar i hans krokliniga bana?

illustration placeholder
Bild 33. — Visar, huru

månen faller mot jorden

Låt A a c (bild 33) vara en del af
månbanan, J jorden. När månen hunnit till a,
skulle han, om ingen dragningskraft från
jorden eller från annat håll verkade på
honom,
fortsätta sin väg utefter tangenten i
a och på 1 sekund hinna, låtom oss antaga,
till b. Men i verkligheten befinner sig
jorden, 1 sekund sedan hon passerade a, i sin
bana i c (a c = a b). Orsaken till månens
nedstigande från b till c ansåg då Newton
vara den, att jorden på 1 sekund bringar
honom att falla i riktning mot sig stycket
b c. Huru stort detta stycke är, kan man
utan svårighet uträkna, och man har funnit


[1] Se t. ex. Sohlberg, Materien och Naturkrafterna, sid. 23.
[2] Anförda bok, sid. 31.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larokursas/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free