- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
11

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Utan att hon visste det, smälte kanhända ljudet
av havets dån utanför hennes fönster samman
med de känslor, vilka för henne inneburo
lösningen av hennes eget enformiga livs enkla gåta.
Och kanske låg i detta hennes underliga samliv
med bibel och natur förklaringen, varför hon på
ett så egendomligt sätt var fäst vid det enda
sällskap, hon numera i allmänhet sökte.

Detta sällskap var ett djur, en svart och
vit katt, vilken följde gumman på hennes
vandringar som en hund, tog sin mat ur hennes
hand och sov nedkrupen under täcket vid den
gamlas fötter. I många år hade man vant sig
att se dem tillsammans, den lilla gumman, som
långsamt och krökt vandrade fram utmed stranden,
böjande sig mot blåsten, och katten, som
betänksamt klev fram vid hennes sida, städse
hållande sig i lä bakom gummans kjol. Så kommo
de fram till fyren och så vandrade de därifrån.
När sonen blev fyrvaktare därute, talade han
ofta med modern om, att hon skulle lämna sin
ensamma koja och flytta över till honom. Men
den gamla menade städse, att hon trivdes bäst,
där hon var, och med katten vid sin sida gick
hon tillbaka hem, nöjd med sin ensamhet, sin bibel
och havet, som sjöng sin sång utanför stugans
vägg.

Men så hände det en dag, att katten dog,
och nyheten härom mottogs som en underlig,
betydelsefull sak i det lilla samhället på ön. Ingen
kom sig egentligen för att tala med den gamla
om denna händelse. Ty att en katt dör, är ju
en alldaglig sak, och det är icke gott för andra att
blanda sig i sådant. Själv talade gumman heller
icke därom. I tysthet grävde hon ned den döda
kroppen och hon försökte gå hem, som om
ingenting hänt, och leva som förut.

Den gamla hade överlevat tvenne barns död

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free