- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
15

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medvetandet om denne mans närvaro som en ohygglig
fasa bland dessa fredliga människor, vilka alla
kände och litade på varandra; när det en gång
hände, att fyren slocknade, och svart mörker låg
över himmel och hav, då blev denna händelse
till ett förebud om ont, vilket länge låg som en
smygande skrämsel över allas sinnen; och när
äntligen vintersolståndet var över, och dagarna
småningom märkbart förlängdes, då var det, som
om en mara lyfts ifrån en sovandes bröst, och
lättnaden kom med sin vanliga känsla av, att
varje farhåga varit ogrundad och fåfäng.

Och när våren kom, grodde gräset på den
lilla ön, sjöfåglarna häckade som förr, drivisen
flöt i väldiga solglittrande block på den upprörda
sjön, och himmelens blånad blev varm som när
sommaren nalkas.

Nu började också den lilla ljushåriga flickan
synas ute, och som en lössläppt hundvalp tumlade
hon om på backarna och nere vid stranden. Under
vintern hade fadern ständigt hållit henne inne,
och kvinnorna på ön hade tyckt synd om det
stackars barnet, som skulle gå allena i stugan
med denne man, som ingen trodde om gott.
De hade gjort sina försök att få henne in till
sig, men dessa hade ständigt avvisats av fadern.
Nu när hon kom ut, följde han henne med en
besynnerlig svartsjuk misstänksamhet. Det var,
som om han fruktat, att någon skulle göra henne
ont, eller som om han trott, att hennes pratsamhet
skulle kunna yppa något som han ville dölja.
Och när detta märktes, upphörde alla att sysselsätta
sig med barnet, drivna av denna obestämda
fruktan att väcka enstöringens vrede, vilken alla
delade, men varför ingen skulle hava kunnat
uppgiva något skäl.

Under denna tid använde fyrvaktaren alla
sina lediga timmar att ordna den lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free