- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
21

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ur en skorsten och lyste grå mot de vita flingorna,
en trappa, övertäckt med snö.

I samma ögonblick böjde hon sig framåt av
smärta, samlande sina sista krafter sprang hon
fram mot trappan, där hon sjönk ned med ett
förtvivlat skrik, som ljöd hemskt i den stora
tystnaden, och när dörren över trappan i nästa
ögonblick gick upp, blickade ett vithårigt gubbansikte
med undrande och skrämda ögon på en främmande
kvinna som låg på tröskeln till hans hus,
upphävande födslovåndans genomträngande, darrande
ångestrop.

Dagen därpå stodo främmande människor
böjda över hennes bädd, och undrande föllo
hennes ögon, icke på ett, utan två små barn, som
lågo vända emot varandra i vaggan bredvid
sängen och girigt sögo den mjölk, som modern
själv icke mäktade giva dem.

Hon slöt ögonen, och när barnen somnat,
gledo hennes minnen fram, och under de darrande
ögonlocken trängde sig stora, tysta tårar.

Att han hade kunnat lämna henne så ensam,
förstod hon. Men hon sörjde däröver med den
övergivnas hela ensamma bitterhet. Hon visste
så väl, att när männen fått, vad de åtrått, gå de
sin väg och lämna mödan åt kvinnorna, och om
den, som övergivit henne, visste hon, att han
hade gjort så förr. Det var flera kvinnor än hon,
som setat med barn efter honom, när han for till
Amerika. Att han lockat henne först och sedan
övergivit henne, det hade hon sörjt över så länge,
att den sorgen liksom stelnat inom henne. Det
kändes, som om den plats, denna sorg förut
intagit i hennes hjärta, nu var kall och tom och
icke ens lönade mödan att söka återfinna.

Hon såg bara en scen, och det var, hur hon
en dag hade kommit fram till arrendatorn, hos
vilken hon tjänade. Som den naturligaste sak i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free