- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
25

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En mörderska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till döds, skulle dessa barn ej komma i ett varmt
rum, där de kunde trivas och äga ett hem.

Hon kände på deras ansikten. De voro kalla
av den genomträngande blåsten, men vid
beröringen började den ena att skrika. Den andra
vaknade också, och med darrande händer trevade
modern i sin ficka efter en diflaska, som var full
med mjölk. Drypande av svett stod den unga
kvinnan stilla i snön och såg på, hur de små girigt
sögo till sig mjölken på var sin sida om flaskan.
Och när hon märkte, hur hastigt mjölken sjönk,
darrade hon av förfäran, och stora tårar runno
utan mening eller ord utför hennes infallna kinder.

Hon frös och gick åter vidare. En iskall
förfäran hade kommit över henne. Hon kände ej
längre igen vägen. Och hela tiden vräkte snön
ned och yrde upp i stora drivor omkring henne.

Åter stannade den unga kvinnan och såg sig
omkring. Här gick gångstigen, där hon skulle
gå över gärdet. Den var alldeles översnöad, och
hon kände faran, visste att hon kunde komma in
bland drivorna, så att krafterna sveko henne och
hon dignade ned i snön. För yrvädrets skull
kunde hon ej se till andra ändan av gärdet, men
i förtvivlan letade hon sig över bron och arbetade
vidare genom snömassorna.

Mjölken i flaskan hade för länge sedan tagit
slut och hela tiden, medan hon gick, hörde hon
de små, som kvidde av hunger. Hon försökte
knäppa upp sin klänning och giva dem bröstet.
De sögo, som om också de vetat, att det gällde
livet, men — hon visste det väl. Vare sig det kom
av sinnesrörelsen eller överansträngning, mjölken
hade sinat och efter en stund släppte de små och
skreko med detta omedvetna, egennyttiga raseri,
som kommer hos barn, när de lida. Hon stapplade
framåt som i yrsel och kom först till klart
medvetande, när hon märkte att hon föll. Det var ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free