- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
30

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exemplariska uppförande. Han drack icke. Han
levde icke utsvävande. Hans hem var ett mönster
av trevnad och ordning, och han var bland sina
kamrater omtalad för att hysa en sällsynt
tillgivenhet för sin hustru. Hur det var möjligt,
att denne person begått ett brott, var och förblev
oförklarligt.

Det var också denna gåta, vilken sysselsatte
den unge fångpredikanten, när han låg vaken
om nätterna efter den dag, då domen fallit, och
fången blivit förflyttad till cellfängelset. Denna
historia hade nämligen allt ifrån början icke blott
upprört pastorn, utan även sysselsatt hans fantasi,
och han hade hoppats, att det skulle bliva honom
förunnat att i den nöd, vilken han här anade,
lämna religionens hjälp. Pastorn menade
verkligen allvar med denna sin förhoppning, och det
var ingen ytlig nyfikenhet, som bestämde hans
tankegång. Tvärtom kände han ett djupt
medlidande med denne man, vilken så svårt förbrutit
sig både mot mänskliga och gudomliga lagar,
och det var med en uppriktig broderskänsla han
hade närmat sig honom. »Dömer icke, så varden
I icke dömde», var ett ord, som betydde mycket
i pastorns hela världsåskådning. Det hade kostat
honom icke ringa självövervinnelse att lyckas få
detta ord i så fullkomlig samklang med det liv,
han förde, att han själv åtminstone sällan märkte,
att någon egentlig brist på dylik överensstämmelse
fanns. Prästen var nämligen en allvarlig
anhängare av nyare riktningar inom teologien.
Han tolkade Jesu lära fritt, och han fäste framför
allt avseende vid dess djupa, rent humanistiska
betydelse. Skolastiska spetsfundigheter och
teologisk säkerhet voro honom främmande.

Han visste därför också med sig, att vid
de samtal, vilka han hittills hållit med fången,
hade han gått honom till mötes som en broder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free