- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
32

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som Kristi lära kräver av sina bekännare. Det
var emellertid nästan, som om fången hörde på
hans ord med välvälligt överseende och kände
sig glad, när han gick.

Icke heller, under rättegången hade man
lyckats att sprida något ljus över motiven till
denna sällsamma förbrytelse. Fången svarade på
alla de frågor som framställdes till honom, och
han gjorde det i en ton, vilken var foglig och
mild, men eget nog icke saknade en viss anstrykning
av värdighet. Det var endast i ett fall,
som han totalt vägrade att lämna alla slags
upplysningar, och det var när han tillfrågades
angående motivet till själva brottet. Den mördade
var en handelsresande och han hade helt nyligen
kommit till huvudstaden. Han hade knappast varit
där i två dagar, när plötsligt det olycksdigra
skottet ändade hans liv. Den tilltalade hade gått
fram till mannen, frågat honom, om hans namn
var det och det. När den andre svarade ja,
drog han upp revolvern och sköt på två stegs
avstånd. Han hade alltså aldrig förr sett sin
vederdeloman, och han bekräftade detta även inför
rätten. Men i övrigt var han komplett halsstarrig
och icke ens upplysningen, att kännedomen om
de verkliga motiven till gärningen möjligen kunde
mildra hans brott, lyckades att övervinna hans
tystnad.

Mannen var och förblev en gåta i alla
avseenden.

Det slags förbehållsamhet som denne man
visat, och som låg i hela hans sätt, hade på
pastorn under vissa stunder gjort ett pinsamt
och nästan förolämpande intryck. Det kändes
nedsättande för hans egen värdighet, och ehuru
pastorn var alltför sträng mot sig själv för att
tillåta en dylik känsla bliva den härskande, kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free