Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej», svarade han med fast röst.
Och när pastorn ej fann ord för att svara,
steg fången upp och stannade framför fängelsets
präst, sägande med höjd röst:
»Lägg boken bort, herr pastor! Den hjälper
inte mig.»
Pastorn hade ämnat svara. Han ville tala
till försvar för detta ord, som sedan årtusenden
burit lisa och tröst till alla människor. Men
han såg åter på mannen framför sig, och det
var något hos denne man, som band hans tunga
och tvang honom att höra vidare.
»Den hjälper inte mig», upprepade fången.
Och hans röst lät stilla och mild som ett
barns.
Utan att kunna hjälpa det, nästan mot sin
vilja, följde pastorn fångens tankegång, och utan
att kritisera den frågade han endast, fortsättande
att spela på samma sträng, brottslingen själv
hade anslagit:
»Vad är det då, som skulle hjälpa er?»
Den fångne såg åter bort, och det såg ut,
som om han talat till sig själv.
»Ingen kan säga mig något», sade han, »som
kan vara mig till hjälp. Men jag vill bedja
er om en sak.»
Pastorn såg upp. Han förstod icke vart den
andre ville hän.
»Vad då?» sade han tonlöst.
Fången sänkte sin blick, och med en plötslig
omkastning i sin tankegång fortfor han:
»Säg mig först, om det är sant, att vad
en människa yppar för en präst under biktens
insegel, det kan denne icke berätta för någon,
emedan hans ämbetsed binder honom? Är detta
sant?»
Prästen bejakade detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
