- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
36

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Gäller detta även för en... dömd man...
sådan som jag?» frågade fången åter.

»Just för honom», svarade prästen ivrigt.

Fången drog ett andetag som av lättnad,
och i det han fäste sin blick fast och klar på
prästens anlete, sade han sakta:

»Då vill jag säga er, varför jag gjort...
vad jag gjort.»

Han drog åter andan, denna gång som om
han haft svårt att få fram orden, och i det han
böjde sig fram mot den andre, glänste hans
ögon plötsligt som av eld.

»Jag gjorde det av hämnd», sade han.

Det var icke något särskilt tonfall i mannens
röst. Orden kommo lugnt och kallt, utan någon
understrykning, och dock darrade i denna klara
röst ett hat, som var så våldsamt, att det kom
prästen att rysa genom märg och ben.

»Av hämnd?» sade han mekaniskt. »Ni hade
ju aldng förr sett mannen?»

Pastorn var som sagt ett tidens barn, och
han var icke högkyrklig eller ens fullt ortodox.
Men han hyste dock motvilja för många av
samtidens idéer, och framför allt fyllde det honom
alltid med ett slags upprörd vrede, när han hörde
någon förklara ett brott eller en våldsgärning
som frukten av en sinnesstämning eller ett
sinnestillstånd, varunder gärningsmannen ej kunde sägas
vara fullt ansvarig. En dylik uppfattning syntes
honom på det allra bestämdaste strida mot
möjligheten att överhuvud räkna med människans
ansvar, och han plägade därför skjuta ifrån sig,
även vad hans egen erfarenhet härvidlag fört
inom hans synkrets. Men denna gång sköt inom
honom upp som ett tvivel. Hämnd? På en
obekant människa? Han kastade en nästan skygg
blick på fången, som i sin gråa dräkt satt framför
honom, och han kände något av den obestämda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free