- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
39

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

födde sitt barn. Sitt och hans. Då kom brevet.
Det stod inte mycket däri, herr pastor. Men det
dödade henne. Hon fick feber, och efter en
dag var hon död. Hon kom aldrig så pass
mycket till medvetande, att hon kände igen oss
andra och fick säga oss farväl.

»Allt detta är icke mycket att tala om. Det
här hänt flera än henne. Det vet jag nog. Men
aldrig har det hänt någon, som mindre förtjänat
sitt öde. Och aldrig har någon legat på sin
dödsbädd så ren och skär och med en vitare
panna. Ser ni, herr pastor, detta minns jag
tydligare än något annat, och detta vill jag berätta
er. Där låg hon på bädden, vi hade lagt blommor
omkring henne på lakanet, och hennes händer
vilade mot det vita lärftet, vitare än det underlag,
på vilket de lågo. Min bror och jag voro inne
i rummet. Han var då femton år och jag var
tolv. Vi gräto icke, herr pastor, vi sörjde ej.
Men som på en vink av någon annan sträckte
vi händerna mot varandra, och våra händer vilade
på hennes döda kropp. Han, som var den äldste
talade först, och på hans ord svor jag med min
brors hand i min och ögonen riktade på det
bleka, kalla ansiktet framför mig: Jag svor en
ed, att var jag mötte i livet denne man, som
gjort henne så mycket ont, skulle jag döda honom
eller sätta livet till. Min bror har mött honom
en gång. Det är nu många år sedan. Han
svek sin ed. Han sade, att han hade hustru och
barn, och att han icke kunde. Jag har aldrig
mött mannen förrän nu — när det skedde. Jag
har också hustru och barn. Men jag höll min
ed, jag sköt ned honom som en hund, och jag
kan inte ångra vad jag gjort. Säg mig, ni som
är präst, om jag icke kan vinna förlåtelse utan
ånger.»

Det blev tyst i cellen, och prästen torkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free