Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det, som aldrig blev sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig honom, en känsla, att det fanns hos denne
man, vilken han trots sitt kristliga sinne och
sin uppriktiga gudsfruktan ej kunde tänka på
att jämföra med sig själv, ett visst drag av
lidandets storhet, som kuvade hans egna tankar
och gjorde honom nästan rädd för vad han hört.
Varför var han så osäker? Hade fångens tankar
så stor kraft, att de nådde honom även om natten
och tvungo honom att ligga vaken, medan denne
mans öde pinade honom, som kunde han se
det begynnas och fullbordas inför sina ögon.
Hur var han till mods? Vad var det dock,
som skedde med honom denna natt?
Han låg där stilla i bädden, och innan han
visste av det, kommo tårarna tillbaka, och pastorn
grät som ett barn. Han sträckte ut sina armar,
som om han slutit dem kring ett gudsförgätet,
förvillat huvud och tryckt det mot sitt bröst.
Han såg ånyo scenen i cellen, och han tyckte
sig se sig själv hur han gick fram och tog fångens
hand, medan ordet broder halkade över hans
läppar, och i fantasien kände han försmaken av
en tillfredsställelsens stora harmoni, sådan som
människor aldrig erfara den i livet.
Han släckte ut ljusen och somnade in i den
illusionen, att när morgondagen kom, skulle han
utföra drömmarnas föresats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
