Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broderns hat. Han skulle visa, att han var dem
för slug. Hihi! Han skulle lura dem, det skulle
han. Var han väl borta, trodde Per, att han borde
få lugn.
Men så blev långt ifrån händelsen. I stället
var det nästan, som om Pers ängslan och osäkerhet
blivit större, sedan han väl kommit i ensamhet.
Dag ut och dag in tänkte han icke på annat
än allt ont, som människor gjort honom genom
hela hans liv. Han tänkte icke längre på fadern
och brodern. Han tänkte på brodern ensam, och
allt mer och mer växte inom honom den tanken,
hur brodern bestulit honom på allt, som en gång
varit hans. Karl Johan skulle få ärva gården. Karl
Johan skulle bli rik, aktad och ärad, och Per skulle
sitta i sin stuga till döddagar, smida hästskor
och laga spadar och knappast ha så mycket som
ett fattigt potatisland, däri han kunde skörda
sin egen potatis. Det gick månader, och det
gick år, medan ingenting av allt detta förändrades.
Per blev grå i skägget, och hans hy blev allt
blekare grå. Och under tiden, blev hans fader
gammal, och hans yngre broder gick hemma på
faderns gård och styrde och ställde, som rådde
han om alltsammans.
Under detta blev Per alltmer rädd. Han
var till sist icke rädd endast och allenast för
brodern, han var skygg för alla människor.
Talade han vid någon, kunde han plötsligt bryta
av mitt inne i samtalet, kasta en misstänksam
blick på den, med vilken han talade, och så
tvärtystna, som om han ämnat säga något farligt
och tappade modet att tala. Kom någon och
sökte honom, kunde det hända, att den besökande
fann dörren stängd utifrån med hänglås, och
medan han vände om och gick utför gångstigen,
syntes Pers stora, skäggiga ansikte betrakta
honom genom rutan. Ofta, när bullret av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
