- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
48

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ty var det icke hans hästar lika mycket som
broderns? Per kunde bygga många och långa
historier på detta lilla tankeuppslag.

Men när dagen kom, svek honom åter modet,
och han började grubbla över vad han gjort;
han kände sig med ens så ömklig och så liten,
och han visste på nytt, så säkert som han vetat
det, under detta långa år, som gått, att han —
Per — hade ingenting att hoppas, ingenting att
vänta, honom hjälpte ingen; honom hatade alla.
Var han gick, sjöng det i hans öron som en
underlig sång, att han kört med broderns hästar
och gjort sig olycklig. Han hade gjort sig olycklig,
olycklig, olycklig. Ingen makt på jorden kunde
hjälpa honom längre.

Det var en lång historia, hur han kommit
in i denna olycka och hur det egentligen kunnat
gå så långt. Per kunde icke reda den; på
morgonen, när han gick ut, var han blott ännu mera
förskrämd än vanligt, och i en dunkel känsla
av att något skulle kunna hända honom, satte
han hänglåset för dörren. Själv gick han ned
på ängen, där han börjat bryta sten. Järnspettet
höll han i handen, och mitt i arbetet stannade
han ofta, grubblande över de underliga ting,
som fyllde hans hjärna.

Då hörde han på avstånd rop av högljudda
röster, och han igenkände Karl Johans röst bland
de ropande. Han hörde hur de skreko hans namn
och genom den klara morgonluften trängde
förbannelser och hot. Därpå hörde han buller, som
om någon hållit på att med våld bryta sig in i
hans hus. Så skar en gäll kvinnostämma igenom
det övriga bullret. Det var den gamla gumman,
som ställde med hans hus. Hon tystnade åter,
och den lyssnande mannen förnam nu ett annat
oväsen, som han i början ej kunde förklara.
Det var ljud som av stora stenar, vilka slogo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free