Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liv, och om Per i denna stund vågat eller kunnat,
hade han satt sig ned och gråtit i förtvivlan.
Men han vågade ej ens det. Han stod blott stilla,
med spettet höjt över sitt huvud, och skrek:
»Kom inte hit! Kom inte!»
»Jag ska’ ge dig för att komma, din hästtjuv»,
svarade Karl Johan.
»Kom inte hit!» sade Per. »Det blir en
olycka.»
Karl Johan svor en lång ed och sprang över
diket, som skilde dem åt. Med knuten hand
gick han fram emot brodern, och vansinnig av
rädsla lät Per det tunga spettet falla mot den
kommande.
Han hade icke beräknat, att spettet var så
tungt, ej heller att slaget skulle träffa mitt över
hjässan. Han stod stilla och såg som i en dröm
brodern ramla åt sidan, göra ett par raglande
steg, falla ihop som ett dövat slaktdjur och tungt
digna mot jorden.
Med spettet i handen stod Per och stirrade
på brodern, som låg orörlig på marken. Hatten
hade fallit av, och det flöt blod ur hans mun.
»Kom upp, Karl Johan, ligg inte där», stönade
den olycklige.
Men nu hade drängen hunnit fram och böjde
sig ned över den liggande. Han sade blott ett
enda ord, och i nästa nu låg Per på knä på
marken. Hans röst var kvidande som ett barns,
när det gjort något illa, och hans händer voro
hopknäppta.
»Min bror», ropade han, »min bror. Jag har
slagit ihjäl honom.»
Oråtande överljutt, sjönk han ned bredvid
den döde, och som tryckt till marken av sitt
eget öde, låg förövaren av detta sällsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
