Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han, hur ensam han var. Han tyckte, att här
fanns mer än mycket att säga, ty intet av det,
som skulle sägas, hade egentligen blivit sagt.
Och som om han gjort ett försök att för första
gången i sitt liv reda ut för sig och andra,
hur underligt hela livet syntes honom, började
Per att tala.
»Detta hör icke till saken», avbröt honom
domaren.
Per såg sig rådvill omkring och tystnade.
Hans händer fortforo att arbeta, som om han ej
kunnat lösgöra dem från varandra, och hans blick
blev skum, som hade han försökt att se in i sig
själv och finna något, som nu kunde duga att
yppa för andra.
Tre gånger upprepade domaren sin fråga,
om den anklagade hade något mera att tillägga,
tre gånger började Per att tala, och för varje
gång avbröt honom domaren:
»Detta hör icke till saken.»
Då teg Per på fullt allvar, ty han förstod, att
nu kunde han ingenting mera säga, och han visste,
att vad han än sade, var det dock ingen, som
ville lyssna därpå. Hans öde blev oförklarat, helt
enkelt emedan Per själv ingenting kunde
förklara och ingen annan fanns, som kunde se in i
hans förvirrade själ.
Och så föll äntligen domen.
När den var avkunnad, drog Per en djup
suck och såg sig omkring. Icke heller nu sade
han något. Men med förtvivlan märkte han, att
hopen vek undan, där han gick fram, och när
Per satt på fångkärran, som rullade bort, gick
genom mängden som en suck av tillfredsställelse,
att den ensamme mannen fått orätt in i det sista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
