Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satt hon tyst i en vrå, och hennes blåa, drömmande
ögon stirrade utan mål rätt fram i den tomma
luften eller mot kvällens skymning, som tung
bredde sig ut över åkrarnas yta liksom över
stugans golv.
Emma hörde ej till dem, som jämt voro
glada, och hon tog allting så djupt. Om mostern
gav henne snubbor, kunde hon en lång stund
efteråt stå och se på henne med fuktiga, stora
ögon, och hon gav sig ingen ro, förrän hon gjort
allt gott igen. Ofta gick hon som barn ensam i
den lilla trädgården med syrénhäckarna och de
båda höga oxlarna, de små äppelträden och de
stora potatislanden och ställde med något, som
hon själv hittat på, och som ingen fick veta,
vad det var. Det kallade hon för att gå i hagen.
Och då såg hon alltid allvarsam ut, och hennes
lilla mun snörptes ihop. När hon var glad, kom
själva glädjen på sitt underliga, stillsamma sätt.
Hon var aldrig högljudd, men hela hennes
ansikte lyste, och ögonen glänste tindrande varmt.
Hon var olik sina jämnåriga, ty hon tog
allting så allvarsamt.
När hon konfirmerades gick hon icke till
lek och dans med de andra, utan hon gick mest
för sig själv och grubblade. Sysslorna skötte
hon som förr, och hon var hela tiden mild och
blid mot alla. På storförhöret lade folk märke
till, att hon icke grät, utan med höjd panna och
utan att darra på rösten svarade ja på prästens
frågor. Och det tyckte folk var underligt. Ty
Emma Pehrson brukade eljest taga allting så
djupt. Och när hon gått fram första gången,
gick hon efteråt hem och började, utan att någon
bad henne därom, att lugnt hjälpa till med
middagen. Hon var med om allting och gjorde allting
ordentligt, men mostern tyckte ändå, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
