- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
55

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såg ut på ögonen, som om hon varit flera mil
borta.

På eftermiddagen var hon ensam ute och
gick på vägen, som går fram under de gamla
pilarna djupt ner mellan två stenmurar. När man
kommit fram genom dem, nådde man en punkt,
från vilken man fritt kunde se ut över havet,
vilket i aftonsolen som en mörkblå ring slöt sig
utmed det låga, flacka landet. — —

I norra ändan av byn, vilken, som bruket
är på Öland, lång och smal sträckte sig på båda
sidor om landsvägen, bodde en sjöman, som hette
Knut. Av sin far hade han ärvt en liten gård,
och där bodde modern mest ensam, medan sonen
var ute på färdvägar. Han hade varit borta i
många år, och det sades, att när han sist reste,
hade det skett i sorg över, att han ej fått den
flicka han tyckte om. Och det sades också, att
den flickan var just Emmas moster, som nu blivit
madam Ingrid Olson. Ty de två hade på den
tiden följts åt till dansestugorna och i
höbärgningen, de hade gått samman om sommarkvällarna,
när ledigheten från arbete förde ungdomen i byn
ut på rolighet, och de hade brukat mötas ensamma,
när vintermörkret föll på och ingen såg, hur ömt
de smektes utanför porten, där hennes föräldrar
bodde.

Men så kom Olson och friade, medan Knut
var borta. Och då gav Ingrid honom sitt ja,
därför att hon ej tordes annat. Ty hon levde på den
tiden, när barn i allt lydde sina föräldrar. Hon
skrev till Knut, och efter det brevet hade han ej
varit hemma mer än en gång på ett litet ryck,
och när han då kom hem, gick han aldrig fram
till byn, utan han höll till i en av grannbyarna,
och där hade hans mor hälsat på honom. Gumman
var gammal och skral, och ingen hade tänkt, att
hon skulle kunna leva, till dess att sonen kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free