Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de varit bekanta och goda vänner. De båda
skakade hand, och Ingrid önskade honom välkommen
hem. Hon kände sig litet underlig till mods, och
han sade heller ingenting. Han bara stod och såg
på Emma, som med undrande ögon betraktade
honom. Han såg, att hon var lik Ingrid, och han
frågade:
»Är det din dotter, det?»
»Nej, det är min systers flicka, som har
kommit till oss, när min syster dog. — Ja, hon
är lik mig ändå», tillade hon.
Och en stund därefter:
»Hon heter Emma.»
»Du har det bra nu», sade han för att säga
något.
»Ja, gudskelov, vi har hälsan allihop. Olson
är hemma, för han skulle ut och titta på fölungarna
ett tag.»
Han stod en stund och såg ned mot marken,
medan han vred den ena foten fram och tillbaka
i sanden. Han ville säga något skämtsamt, men
kunde ej hitta något. I stället såg han på Emma
igen, så att hon blev röd och vände bort ögonen.
»Jag får väl se inom till ert en av dagarna»,
sade han.
I detsamma slogos kyrkdörrarna upp och ut
på backen hördes tydligt sången: Allena gud i
himmelrik. Han ville draga sig tillbaka, men
Emma såg på honom, som om hon frågat,
varför han icke ville gå in med.
»Jag går just aldrig i kyrkan», sade han, i
det han tog farväl, och det kom en antydan av
ett leende över hans drag. Hon såg på honom
med ett par outsägligt förvånade ögon och följde
i detsamma med mostern och de andra.
Vad det var underligt. Att han inte gick
med i kyrkan. Han såg inte ut, som om han
hörde till dem, vilka fördrevo söndagsförmiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
