- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
63

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

duglighet annat än i vissa undantagsfall kunde lyfta
honom ur. Och så levde folk enklare. Om två
människor ville gifta sig, behövde de bara gå
till en notarie och teckna under ett kontrakt, så
voro de lagligen vigda vid varandra. Blevo de
icke lyckliga med varandra, så var det ingenting
som hindrade dem att skiljas åt. Och det gav icke,
som folk påstod, anledning till flera
äktenskapsbrott. Visst inte. Och om två människor höllo
av varandra, men ej hade råd att sätta bo, så
gingo de inte och väntade både kärlek och
ungdom ur kroppen på sig för att först samla ihop
till ett bo, utan de gifte sig med minsta möjliga,
och sedan hjälptes de åt att draga till boet.
De ogifta kvinnorna försörjde sig lika bra som
männen och ofta med samma slags
sysselsättningar. De bildade ej där två olika kaster, som
inbördes trakasserade varandra, utan de
uppfostrades i samma skola, lärde detsamma och lärde
därför först och främst att känna och förstå varandra.

»Men religionen? Hur är det med religionen?»

Ja, det talade man aldrig om. Det behöll
var och en för sig själv. Knut hade känt massor
av människor, men det var inte om många han
kunde sagt, att de voro luteraner, metodister,
katoliker eller över huvud kristna. Han trodde
för sin del, att de flesta människor i hjärtat icke
hade någon bestämd religion, utan att det bara
var vissa känslor, som de vant sig att kalla så,
men som alldeles icke voro övernaturliga.

När Knut talat slut om detta, såg han hur
Emma betraktade honom med stora, klara ögon,
som om hon velat utforska honom ända in till
hjärtrötterna. Han skulle velat fråga henne, vad
hon tänkte, men han kom sig icke för. Ty när hon
såg på honom på det sättet, hade han mest lust
att stiga upp från stolen och gå bort och klappa
hennes hår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free