- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
64

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan träffades de ofta, och alltid kommo
de in på dessa ämnen om, vad han sett ute,
och hur han kände sig till mods hemma bland alla
dessa människor, av vilka de allra flesta skulle
dö i den övertygelsen, att sådan deras värld
var, sådan var också världen.

För Emma var det, som om hon bott i en
koja, alldeles kringvärvd av skog, där varje skymt
av utsikten var stängd, och så helt plötsligt någon
komme och gjorde en uthuggning, så att hon såg
en sträcka av himmel och av det hav, som
svallade utanför. Helt nära där hon stod varsnade
hon blott något litet, men ju längre bort hon
flyttade ögat, desto vidare blev synkretsen, desto
friare svängde himmelen sin blåa valvbåge, desto
större blev ytan av dansande vågor och desto
längre flögo hennes tankar, långt bortom de
dansande vågorna och den välvda himmelen.

De träffades emellertid ofta, och deras samtal
rörde sig om allt och ingenting. Hon började
slutligen att fråga, och han svarade henne på allt,
som han kunde svara på. Långsamt, stilla och fast
växte deras förhållande ut, till dess det för henne
rymde hela världen, hela den värld han talade om,
blev den uthuggning i skogen, genom vilken hon
såg allt, kände allt och anade allt — himmel,
vågor, främmande kuster, nytt liv och nya
människor.

Knut tänkte och grubblade mycket under
denna tid, när han gjort klart för sig, att han
älskade Emma. Ty det var en sak, som plågade
honom så, som han aldrig trott att något sådant
skulle kunna plåga honom. Han tänkte om och
om igen den tanken, att ett barn fanns till, som
hade rätt att kalla honom för far, och att han,
om han gifte sig med Emma, satte henne kanske
mot hennes vilja på en plats, till vilken en annan
hade företrädesrätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free