Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men han kunde ej heller släppa kärleken
till Emma. När hans första kärlek gått över bord,
hade han tyckt, att nu kunde vågorna gärna få
spola med sig vad som helst. Och när han sedan
var hemma, och denna olycksaliga förbindelse,
som han nu nästan glömt, kom till stånd, då hade
han heller inte tänkt så mycket över dylika saker.
Ingen hade någonsin lärt honom bättre, och han
hade tyckt som så, att bara han inte lät barnet
lida nöd, så kunde ingen säga något om honom
för det. Men nu tyckte han, att det kunde ej
vara hjälpt med pengar. Det for ibland igenom
honom som en hemsk, stickande känsla av rädsla,
en ond aning, att hans forntid gömde ett spöke,
som kunde skrämma alla goda andar på flykten.
Emma var också så ömtålig i denna punkt, ty
hon tog allting på sitt särskilda sätt.
Men han skulle tala om det för henne vid
första bästa tillfälle, alldeles som han berättat
så många andra episoder ur sitt liv. Hon skulle
veta det, innan han sade henne något mer. Hon
var också så olik alla flickor av sin klass. Han
kände inte en enda annars, som skulle bry sig
om den saken alls.
Men tala skulle han. Intet bedrägeri. Öppet
skulle han åtminstone gå till väga.
Och så gingo dagarna, till dess att september
månad stod för dörren, och det led på tiden.
Ty till vintern måste han vara borta igen. Och
ännu hade han ej i denna sak kunnat få ett ord
över sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
