- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
70

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men vände slutligen blicken upp mot den lilla
flik av blått, som syntes ovan byggningarnas tak.
Hon fick tårar i ögonen, som hon genast torkade
bort. Ty det knarrade i gårdsporten, och över
gården kom en gammal gumma fram mot
kökstrappan.

Det var en torparhustru, som Emma mycket
väl kände. Hon hade tagit sin gamla sjuka mor
till sig i huset. Men när säden, som kommunen
gav i fattighjälp, ej ville räcka till, kom hon som
oftast till Olson och klagade sin nöd. Och då
fick hon hjälp med ett och annat, potatis, bröd
eller litet sill, allt som det kunde falla sig. Nu
visste Emma, att mannen varit uppe i Stockholm
på arbete under sommarmånaderna.

Gumman stannade inom dörren och hälsade
med denna blandning av undfallenhet och
förtrolighet, som den fattige visar gentemot den,
»som bara är en bonde».

Emma nickade vänligt och frågade, om hon
hört något från sin man.

»Nej, det är just det, att jag rakt inte har
hört något från honom. Inte har han skrivit, och
inte har han skickat mig pengar.»

»Stig fram och sitt ner. Nej, stå inte där
vid dörren. Har han inte skickat något?»

»Nej, nu är det fjorton da’r över tiden, när
han brukar skicka, och jag har inte hört av honom
med så mycket som ett ord. Inte har vi något i
huset, och så är det det, att en aldrig vet, vad
som kan ha hänt honom.»

Hon satte sig ned på träsoffan och såg
framför sig med en tung och trött blick, suckade och
strök håret tillrätta under hucklet.

»Å, inte har det hänt honom något. Då hade
han väl sknvit. Hur är det med gamla mor?
Det blir väl värst med henne.»

»Ja, det blir det förstås. För henne har han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free