Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bar fram utmed landsvägen, som i en lång, buktig
linje följer östra kusten av ön. Hon vaknade
upp vid, att hon stod och såg på en väderkvarn,
som var i gång. De stora vingarna rörde sig
med pinsam enformighet i en stor, långsam cirkel.
Hon begrep ej, varför hon stod och såg på den.
Mekaniskt lät hon ögat följa än en, än en annan
av vingarna. Nu var den högt uppe i luften,
nu vände den långsamt nedåt, och nu strök den
nästan utmed marken.
Hon spratt till och gick vidare. Den
kännande tomheten kom tillbaka, och med den följde
en hemsk ensamhetskänsla. Hon såg sig om och
sprang, såsom när hon var barn och sprang i
mörkret, utan att veta varför hon var rädd, bara
sprang, så att hon tappade andedräkten, så att
hjärtat bultade och tårarna voro nära att bryta
fram. Hon tog av ifrån vägen och sprang rätt
in över den öde alvaren, men sprang ändå. Och
den hemska rädslan följde henne. Hon var
förföljd. Någon var bestämt efter henne. Gud i
himmelen! Varför sprang hon här ensam i
mörkret ute på den skumma heden, som sträckte
sig milsvitt bort? Hon frös, fast pannan var våt
av svett. Hon skrek igen. Det var, som om starka
händer bakifrån tryckt henne till marken, och
segnande ned brast hon i en häftig gråt. Det
kändes som om hon fått luft, som om hon äntligen
kunde draga ändan igen, och hon grät länge med
det heta ansiktet tryckt mot den kalla jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
