- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
77

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig på den tanken att använda samma metod
med den andra, henne, som han verkligen aldrig
älskat utan blott i sinnlig lusta fått barn med.
Hon hade tänkt sig, att han liksom hon gått
genom livet med en på förhand färdiggjord bild
av den, han en gång skulle komma att älska,
och med en känsla av stolthet hade hon
övertygat sig om, att han hos mostern aldrig älskat
mer än det, vari hon själv liknade mostern. När
han sedan mötte henne själv, då var hon den enda,
och för honom hade aldrig någon annan kvinna
existerat. Hans kärlek var som en i åratal hopad
skatt, vilken han skänkt åt henne, och hon var
lycklig däröver.

Men nu. Nej. Hon kunde icke se honom
igen. Den bild av lycka, hon under åratal drömt
ihop, när hon under de milda sommaraftnarna
såg ut över den färgrikt skiftande enformiga
slätten med veteåkrar och torr alvar, med
sammankrympta buskar och ljung, med de höga
väderkvarnarna, som stodo i rad, och ut över havet,
som fritt och blått vältade utanför, eller när
hon en vinterkväll satt ensam och såg in i
spiselelden, medan hon hörde snöstormen gnissla i
skorstenen — den bilden satt så fast i hennes
själ, att hon ej kunde taga emot lyckan på annat
sätt. Aldrig skulle hon tro på någon annan lycka.
Aldrig. Utan den kunde hon vara, men skulle
hon äga den, ville hon äga den fullt.

Hon kunde icke älska Knut efter detta. Hon
tänkte igenom det med en pinsam noggrannhet,
som stack i bröstet. Det skulle komma dagar
och år, och hon skulle sörja sig till döds. Men
hon kunde icke svara honom annat, än vad hon
redan sagt.

Hon gick in till sig och lade sig mekaniskt
till sängs med brevet under huvudkudden. Hon
låg i en vindskammare, och den ena av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free