- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
81

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppe från predikstolen ljöd åter prästens röst,
dämpad, torr, förändrad och likgiltig, så att den
nästan blev oigenkännlig:

»Lovad vare Gud och välsignad i evighet.»

Det lät nästan som en belåten tacksägelse
för att man äntligen kommit så långt. Men för
Emma betydde allt, som nu sades, om ordet och
de heliga sakramenten, om konungen och det
kungliga husets anförvanter, om riksstyrelsen
och Guds faderliga försorg, lysningsformeln, efter
sitt allvisa råd hädankalla, Fader vår, psalmen
och välsignelsen — allt detta betydde för henne
ingenting.

Med all sin kraft hade hon hakat sig fast
vid denna tanken: Var det ok, hon tagit på sig,
av gudi, eller var det icke? Och med en känsla
av bedövande ro lät hon sina tunga sorger vila
i den tanken, att hon var satt här på jorden för
att lida, och att en gång skulle himmelens portar
öppnas för henne, och hon skulle bliva salig,
evigt salig. Hon blundade och ryste av att tänka
själva ordet om och om igen. Och för hennes
tanke visade sig i minnet hela hennes enformiga
bamdomsliv, hoppet om att vinna den lycka,
som hon med plågsam styrka bemödade sig om
att kalla världens, hon såg den öde heden, där
hon legat i gråt under den första förfärliga
kvällen, hon såg sitt kommande, av ingen
glädjedag avbruitna vardagsliv, och hon lät orgelns
toner vagga sig till ro, medan hon slöt ögonen
och hörde sitt hjärtas oröliga rop efter lycka
försvinna i drömmen om en obestämd härlighet,
vilken strålade för hennes syn, som när solens
rödglänsande aftonskimmer dallrar över alvarens
korta gräs och yviga ljung.

När gudstjänsten var slut, följde hon mostern
hem, hjälpte henne i huset med allt som förelåg,
och när kvällen kom, somnade hon in, trött av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free