- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
86

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan Erson förstås, att han var snål och hård
mot sitt folk. Men di pratar så mycket, och
en ska aldrig tro hälften av vad folk säger.
För då blir en lurad, och för resten så finns det
då ingen människa, som inte har sina fel.

Och hur det var, hade Emma sagt ja. Men
hon blev både kall och varm efteråt, och hon
hade förbehållit sig att inte behöva se honom
förrän vid bröllopet.

Och nu skall bröllopet stå till våren.

Johan Erson hade man allt både ett och annat
att säga om. Abcd hade han litet reda på, men
»Fader vår» kunde han inte alls, sade folk, och
man hade alla möjliga historier om, hur han förfört
flickor, slagit sina djur fördärvade, och hur snål
han var, när det var han, som skulle mäta ut
säden till fattighjälp. Ett inhysesfolk påstod di,
att han, när arrendetiden var utlupen, hade rivit
ner stugan för, medan hustrun låg i barnsnöd,
så att hon hade fått föda ute på bara marken.
Och det lade de fattiga till, att en bonde han är
då som en varg mot den fattige. För kan han
ta något ifrån honom, så gör han. Det är ingen
som tror, hurdana di kan vara.

Johan Erson var icke tåld i trakten, det
var ett faktum. En klok karl var han, men
hård och svår att handskas med. Det var en
lycka, att han icke drack. Men det sade folk
kom av, att han inte hade humör till att göra
sig glad en gång.

Men hur det nu var, så skulle han gifta sig
med Emma Pehrson, hon hade sagt ja, och en
vacker morgon kom han körande från grannbyn
där han bodde, med följe och allt för att hålla
bröllop hos Olsons, som voro i föräldrars ställe
och ville ställa till bröllopet.

Och det blev ätet och drucket, bruden kom
ut med krona och krans och den vita slöjan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free