- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
89

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hon stigit upp, satt hon länge stilla på
sängkanten, och en rodnad av brännande blygsel täckte
hennes kinden Hon såg ned på sina lemmar,
och hon klädde sig med feberbrådska. Fick ett
oemotståndligt behov att skyla sin oskärade kropp,
att skyla den för sina egna ögon, så att de
icke måtte se något av den skam, vilken hon
visste om, hon och ingen annan. Ty alla andra
tyckte ju, att hon var denna mannens äkta maka
och en hederlig kvinna.

När hon kom fram till spegeln för att kamma
Sig, såg hon på ena sidan halsen en stor blekröd
fläck. Hon rodnade häftigt och knäppte ängsligt
ihop klänningslivet ända upp till halsen. Och
hon stod länge stilla framför spegeln och kämpade
med alla de tankar som stego och sjönko inom
henne.

Hon hans maka? Hon hederlig? Hon?

När hon kom ut i köket, tyckte hon, att
tjänstefolket betraktade henne med förolämpande
blickar. Hon gick ut på gården, tittade in i
ladugården, såg på trädgården, potatislandet,
krusbärsbuskarna, kålplantorna, gick ut genom
gårdsporten och såg utåt bygatan, där byggnaderna
lågo i en lång enformig rad med röda väggar
och gråsvarta portar, alldeles som hemma. Mitt
emot på en backe var en väderkvarn i gång.
De stora vingarna rörde sig i en stor, långsam
cirkel. Ett pinsamt minne vaknade inom henne,
och hon kunde ej taga sina ögon från
kvarnvingarna. Mekaniskt lät hon ögat följa än en,
än en annan av vingarna. Nu var den högt uppe
i luften, nu vände den långsamt nedåt, nu strök
den nästan utmed marken.

Hon tyckte, att hon var borta hos främmande,
där hon icke trivdes, och hon såg med likgiltig
blick på allt detta, som icke angick henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free