- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
90

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Frampå förmiddagen kom brudskaran dit, och
festligheterna fortsättes.

Minnet av denna dag var hennes största
plåga, och hon fruktade det. — —

Emma förstod sig icke själv. Hon hade börjat
tänka på Knut igen. Knut, som hon så länge
trott vara som död för sig. Knut, som hon glömt,
som hon stött ifrån sig. Hon tänkte på honom,
hon drömde om honom. En natt hade hon drömt,
att hans huvud låg på kudden bredvid hennes,
och hon fick lov att bita i täcket för att icke
skrika till, när hon såg, att det var en annan.

Knut hade plötsligt blivit levande för henne
igen. Hon såg honom i allt, vad hon företog sig,
den minsta småsak kunde erinra henne om honom,
och på alla sina vägar tyckte hon sig skola komma
att se hans fotspår. Hon längtade icke efter
honom, och hon skulle för intet pris i världen
velat se honom igen. Men hennes lönnligaste
tankar voro hans, och när hon tänkte på sitt
äktenskap, fick hon en ängslig känsla av, att hon
bestulit honom.

Stina i Västergården, som hade varit hennes
brudtärna och hennes enda egentliga väninna
alltifrån det de tillsammans gingo fram för prästen,
kom en dag och besökte henne. Då hade Emma
redan varit gift en hel månad.

Stina var som ett glatt barn, full av
skälmstycken, glädje och lustighet, livlig som en
kattunge och munter som en kvittrande fågel. Hon
tog Emma med sig in i kammaren, och där
började pratet.

Stina tyckte, att det måtte vara alldeles
märkvärdigt att vara gift. Hon tog väninnan om
halsen, kysste henne och snurrade om med henne,
till dess att Emma blev alldeles andfådd.

»Hur är det med dig nu? Hur är det med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free