Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dig? Tala om för mig, hur det är att vara gift.
Hur är det du? Är det mycket underligt?»
Emma såg alldeles lugn ut och svarade blott:
»Å, det får du tids nog veta.»
»Ja, tror du inte jag vet? Ja, jag kan
åtminstone tänka mig, ser du. När jag var fästmö
åt Jonsson, ja, vet du, när han kom, och jag
fick se honom, så for det till så underligt i
bröstet på mig, och jag fick lov att se åt ett
annat håll. Men när han se’n kom och tog mig
om livet, så var det rakt så, att jag kände hur
blodet stockade sig vid hjärtat... precis här...»
Hon rörde vid en viss punkt på
klänningslivet.
»Och när han då ville kyssa mig, då kunde
jag inte hindra honom, om jag aldrig så gärna
velat, och han kysste mig, vet du, så jag kunnat
dansa. Så glad var jag. Men det är slut med
det nu. Hå-hå-ja-ja. Han blev mig otrogen,
den fulingen, och nu är han gift med sin juvel.
Men vad gör det mig? Vänta ska du få se,
snart kommer min tid.»
»Håller du på att få fästman nu igen?» sade
Emma och smålog.
»Nu igen?»
Hon satte på sig en förtretad min.
»Ja, kan jag rå för det? Var det jag, som
slog upp med honom? Kanske jag skall gå
enstöring hela mitt liv för hans skull. Nej tack.»
Hon tog av sig schaletten och rörde med
fingrarna i håret.
»Men vad går åt dig, Emma? Vad tänker
du på? Du ser ju ut som om någon liktig
olycka hänt dig. Vad är det? Säg mig. Jag
ska inte säga det till nå’n människa i hela
världen.»
Emma hade blivit allvarsam. Hon kunde
inte behärska sig längre; hon behövde någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
