- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
107

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidningspojke, och då han som sådan var den
enda i familjen, vilken under bekymmersamma
tider egentligen förtjänade något, ökade detta
tidigt hans självkänsla och gjorde honom
företagsam. Han var aldrig arbetslös. Vare sig
han fick sälja något eller icke, var han aldrig
utan sysselsättning. Ty gick det klent med
förtjänsten på vanlig väg, uppfann han ständigt
nya inkomstkällor, som voro både givande och
angenäma.

Att taga på sig en ömklig min och säga,
att han inte ätit på åtta dagar, samt att han
hade elva syskon, vilka alla voro yngre än han,
det var en barnlek för Kalle. Han såg då så
eländig och trovärdig ut, att han rörde alla
godhjärtade människor innan han sagt ett ord. Och
när han stoppade de förvärvade slantama i
fickan, såg han sig alltid om med en slug och
försiktig min, innan han vågade attackera något
nytt offer.

Gick det icke med att tigga, kastade han sig
framstupa i snön och grät, så att han kunnat
röra en sten. Det dröjde naturligtvis icke länge,
förrän en välvillig herre eller ett ömhjärtat
fruntimmer böjde sig ned över det stackars barnet
och frågade honom varför han grät.

»Jag här tappat tio öre», tjöt pojken, »och nu
får jag stryk, när jag kommer hem.»

Det faller av sig självt, att den välvillige
herrn eller det ömhjärtade fruntimret tog upp
sin portmonnä och gav honom igen den förlorade
tioöringen, ej sällan med ränta. Att han då
genast upphörde att gråta, föreföll endast
naturligt. Men när vederbörande försvunnit ur synhåll,
låg Kalle framstupa i snön på nytt och tjöt ännu
ursinnigare än någonsin.

Det kunde ju hända, att han under dessa
experiment någon gång blev ertappad och även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free