- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
111

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intressen gingo, som förut nämnts, alltid stick i
stäv mot polisens.

Det finns snälla tidningsgossar, vilka lämna
förtjänsten av sitt arbete till sin fattiga mor,
för att hon skall få köpa mat åt deras små
syskon. Ja, det finns tidnings-Kallar, vilka till
god del försörja de sina, sätta in på sparbanken
och sluta som ryktbara män.

Kalle hörde ej till detta slag av
tidningsgossar, Ehuru han aldrig hört talas om
övermänniskor, var han stolt, när han kallades
»överdjävul» eller rätt och slätt »djävul». I synnerhet
var han tillfredsställd, över att en sjöman en gång
hade sagt:

»Det var mig en djävul att supa.»

Ty Kalle tyckte om brännvin, han ansåg
sig inte för minderårig, och han visste, var han
kunde få sig en sup. Ännu mera tyckte han om,
när hans bedrifter erkändes. Och den förvåning,
varmed en äldre kvinnsperson betraktade honom,
när han utan att blinka sväljde »en slät och
lurvig» i köket på vissa traktörsställen, gladde
honom mera än alla dryckesvaror på jorden. Och
för att tillfredsställa denna ärelystnad offrade
Kalle många av sina besparingar.

Men litet var han ju ändå tvungen att hava
med sig, när han kom hem. Eljest blev morsan
odorvig och gnällde. Och Kalle tyckte icke om
kvinnogråt.

En afton var det snöyra, och Kalle var pank.

Det hade varit ont om förtjänsten hela dan.
Han hade gråtit och tiggt, legat i snön och letat
efter obefintliga slantar, haltat på ena foten och
sagt, att han blivit fördärvad på fabriken. Men
ingenting hade hjälpt. Alla människor gingo
förbi, som om de inte sett honom. Det var
nämligen så kallt, att ingen ville knäppa upp
rocken för att taga upp portmonnän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free