Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andetag för att få riktig fart i lungorna, skrek
hon igen, så mycket hon orkade:
»Lars Anders!»
Men Lars Anders svarade inte ett ord, och
då tog hon en vedklabb, som låg bredvid henne,
och drev den i sänggaveln, så att det brakade
i hela huset.
»Vad i helvete är det om ?» sade Lars Anders
och såg sig omkring.
»Du får ut och hugga ved, Lars Anders.
Annars tar det slut innan kvällen.»
Lars Anders vände sig om och sneglade
buttert bort till spiselvrån, där vedhögen låg.
Där fanns ännu en liten hög med vridna, krokiga
granpinnar.
»Det räcker allt till kvällen», sade han. Och
därmed vände han sig för ohjälpligt sista gången
tillbaka mot väggen.
Gumman stod mitt på golvet och knöt
händerna, över att hon skulle ha en så’n latrygg
till man. Bara det började snöa, så att han
kunde ha det att skylla på, så var han karl
till att sova från morgon till kväll och från kväll
till morgon. Han vaknade bara till målen, men
då vaknade han lika säkert, som om han haft
ett urverk i magen, och för var gång åt han,
som om han arbetat en hel dag. Men annars
var det stort omöjligt att väcka honom. Och
mör Brita Stina var så arg, så hon svor på,
att hon skulle vidbränna potatisen åt Lars Anders,
ända tills hon fått honom åtminstone så pass
vaken, så att han kunde börja på att skälla.
I detsamma hon tänkte det, började hyndan,
som låg framför spiseln, att ge hals. Och Brita
Stina for fram till fönstret för att se, vad som
stod på.
Som hon hade tittat ut, skrek hon igen av
alla krafter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
