Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen var sitt stycke skog, som gränsade intill
varandra. Och i de skogarna gingo bådas kreatur
och betade. Men då hände det naturlgtvis rätt
ofta, att Jan Anders’ kreatur förirrade sig över
i Lars Anders’ skog, medan å andra sidan Lars
Anders’- kor funno mera behag i Jan Anders’
bete. Detta hade givit uppslag till åtskilliga
häftiga trätor, och det påstods till och med, att
de båda grannarna på god svenska hotat varandra
med hugg och slag. Därtill kom, att Jan Anders’
kor ibland blivit välsignade med kalvar, i vilka
Lars Anders påstod sig igenkänna sin egenhändiga
tjurs egenskaper och utseende, varemot Jan Anders
hade framkastat lömska vinkar om, att Brita Stina
brukade mjölka hans kor, när hon händelsevis
träffat dem i lag med sina och Lars Anderses.
Därför hade det också många år varit tal om,
att en gärdesgård borde uppföras på råskillnaden
mellan de båda skogsbackarna, men hur detta
arbete skulle fördelas, hade man ej lyckats komma
överens om.
Nu låg hela skogen på en sluttning, och
därför var det jämn mark nere i dalen, under det
att den övre delen av skogen just vid
gränsskillnaden utgjordes av ett enda vidsträckt och
omöjligt stenröse. Lars Anders bodde uppe på
sluttningen och Jan Anders hade sin stuga nere
i dalen. Därför påstod Lars Anders, att han
skulle bygga ett kortare stycke av gärdesgården
och Jan Anders skulle uppföra ett längre, därför
att hans mark var lättare och bekvämare. Men
Jan Anders, som bodde nere i dalen och hade
fördelarna på sin sida, ville inte släppa dem. Utan
han påstod, att skulle de bygga gärdsgård, skulle
de göra hälften var. För om den andra, Lars
Anders, hade dålig och oländig skog, så var det
en sak, som inte han, Jan Anders, kunde hjälpa.
Men då blev Lars Anders arg och sa’, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
