- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
127

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var många år se’n Lars Anders och
Jan Anders hade talt vid varandra, och därför var
det inte fritt för, att Lars Anders gick och
funderade på, vad han skulle säga sin granne. Och
när han tänkte på, hur han och Brita Stina i
sin tid hade basat Jan Anders, så var han inte
heller rätt säker på, hur han skulle bli mottagen.
Men strunt värt, tänkte Lars Anders, jag kan inte
få mer än smörj, och så klev han in till Jan
Anders och hälsade.

Nu var händelsen den, att Jan Anders hade
fått reda på, att det var något mellan hans dotter
och Lars Anderses pojke. Och det tyckte han
passade bra, eftersom ägorna lågo varandra så
nära. Och blevo barnen väl gifta, så kunde de
ta ner gärdsgårdarna igen, om de ville, så sluppo
sockenborna ha det att grina åt. Ta förstå steget
ville han ändå inte, eftersom det var han som
fått stryk och blivit utsparkad. Men när han fick
se Lars Anders stiga in genom dörren, blev han
riktigt glad, och det var inte långt ifrån, att han
hade stigit opp och tagit Lars Anders i hand.

Men så kom han ihåg, att de voro ovänner,
och därför satt han kvar vid bordet och bara
nickade.

»Goddag», hälsade Lars Anders.

»Goddag», sade Jan Anders. »Och stig fram
och sitt»

Lars Anders satte sig. Och så kom det fram
gökar. Jan Anders’ gumma, Karolina, bar själv
fram dem.

När de så hade setat en stund och talat om
väder och vind, så tog Lars Anders i med själva
saken.

»Det är allt dumt, att du och jag ska’ vara
ovänner», sa’ han.

»Ja», det tyckte Jan Anders också. Han höll
fram näven, och Lars Anders slog till, och så togo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free