- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
149

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fönstren, och alla gaslågorna voro tända i kronan.
Mitt på golvet stod ett litet bord, som var dukat
för två, och på bordet upptäckte jag ett litet
smörgåsbord med inlagd sill och kumminost samt
en välbekant flaska, som var fyrkantig av välmåga.

»Gustav», ropade min värd igen samt tillade
några välmenta önskningar för sagde persons
framtid jämte en anmodan att låta oss få in äkta
Nürnbergeröl. Därpå gjorde han ett par danssteg
tvärt över golvet fram till sin stol samt inbjöd
mig med en rörelse med högra handen att taga
plats på stolen mitt emot.

Jag var fortfarande något förvånad. Hela
tillställningen syntes mig vara ett det mest
besynnerligaste äventyr, jag någonsin råkat ut för.
Ensam i Köln träffar jag på en den allra
hyggligaste ägare till en restauration, vilken herre utan
vidare bjuder mig till middag, därför att han
är god vän med en av mina vänner. Han har
varit aktör och vill höra nytt från Sverige.

Jag började framstamma några tacksägelser
för hans vänlighet jämte komplimanger för den
förträffliga anordningen, hans vackra lokal och
dylikt. Men han avbröt mig.

»Ni tycker det är besynnerligt av mig, det
här», sade han. »Men jag är på det sättet.
När jag ser en människa, som jag tycker om,
går jag rätt på henne. ’Ska det inte vara en
liten halva?’ Jag har inte varit så livad på ett
helt år, som jag är i dag. Herre gud, när jag
tänker på alla mina gamla minnen. Det var
glada tider i Stockholm, ska’ jag säga. Och
ledsamma också ibland.» Här kom det en våt
glans i hans små ögon, och han vaggade på
huvudet. »Jag har haft många tråkiga stunder
i mitt liv. Och livet är inte stort att stå. efter„
det är säkert det. Och hade man inte glada
människor, goda vänner och så litet konst och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free