- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
153

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hem ur kyrkan, för att hon inte hade något
att ge mig. Och så började jag och fundera
efter, om jag inte ändå skulle kunna hitta på
någon råd. Och då kom jag att tänka på, att
nära intill, där jag satt, fanns en gammal
potatisgrav, där bonden, som rådde om den, nyss hade
tagit bort all potatisen, som han skulle ha att
sätta. Och jag kom att tänka på, om inte där
kanske kunde ligga nån potatis kvar. Och hur
jag gick där och påtade med en käpp, så hittade
jag aderton potatisar. Och dem kokade mor,
så att den kvällen fingo vi potatis och salt. Tänk
er det, potatis och salt på konfirmationsdagen.
Det var inte roligt att leva då inte.

»Och på det sättet hade vi det många
gånger.

»Jag fick förstås lov att komma hemifrån.
För det var smått om det på alla sätt, och med
en mun mindre blev det genast lättare. Då hade
jag, kan ni tänka er, läst på en gammal trasig
tidningslapp, som jag hitta’ i en hage, att de
höll på att bygga en järnväg. Jag visste inte,
vad det var. Jag hade för mig, att det var en
slät väg av järn, där man åkte tort på något sätt.
Och så hade jag hört, att det fanns pojkar
anställda där, som inte hade annat att göra än
att bära redskap från ett ställe till ett annat.»

Mannen hade blivit alldeles förändrad. Han
talade som under inflytande av inspiration, fast
han tydligen icke ett ögonblick tänkte på eller
sökte efter uttrycken. Jag gjorde ovillkorligen
den reflexionen, att om han talat så på scenen,
skulle han hava varit oemotståndlig som
skådespelare.

»Vad mor min var mån om mig, när jag
skulle i väg», fortsatte han. »Jag kände hela
tiden på mig, hur svårt hon tyckte det var, att
hon inte skulle ha mer att ge mig. Hon rustade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free