- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
156

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därpå fortsatte han igen, sedan han satt
sig till rätta och lagt upp benen på en stol.

»Men då började jag att tänka på saker,
som jag aldrig hade tänkt på förr. Jag tyckte,
att det i alla fall var trist, att jag skulle gå
på det sättet som ett slavdjur och aldrig få se
allt det sköna och härliga, som fanns i världen.
Jag läste allt, som jag kunde komma över, Blanche
och Braun, Tegnér, Victor Hugo och Eugène Sue.
Var jag gick och stod, så drömde jag om,
hur stor och vid världen var, och hur jag skulle
kunna komma i åtnjutande av allting, som jag
visste fanns där ute, och som jag aldrig hade
sett.»

Han satte sig rätt upp i soffan och lade
handen på mitt knä.

»Då kom en teatertrupp till sta’n. Det var
Bromanders gamla trupp. Och de spelade gamla
tragedier, riktigt stora saker ibland och
operetter och folklustspel. Det förstås, att inte var
det nå’nting mot att se dem i Stockholm eller
Paris — för jag har vadt i Paris också. Här
ni vadt där?»

»Nej, det här jag inte. Var det hos honom,
ni först kom till teatern?»

»Ja, det gick inte med ens. Men jag gick och
funderade på det. Jag minns, som om det var i
går, hur jag såg dem spela Daniel Hjorth.
Minns ni det där stället i fjärde akten, när han
ligger bunden i kedjor och berättar om sina öden
och talar om sin faders grav.

’Och denna grav var en schavott’.

»À, hur jag gick och spelade det där för mig
själv. Ty jag ville bli tragiker. Jag lärde mig
den ena rollen efter den andra — jag var inte så
fet den tiden, som jag är nu, och jag hade inte
så mycket att äta heller för resten — jag läste upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free