Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En smålänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappen klädde ut sig med svärtade
fårskinnsperuker och målade ansikten och ben, från
direktörens fru och ner till småbarna, och så dansade
vi två kvällar å rad, fan vet, vad vi hittade på för
hopp. Men det knep dem, det är säkert det, så
att när vi räknade ihop pengarna fick vi femton
kronors utdelning per afton, och med det
betalade vi våra skulder och åt oss mätta och reste
ur sta’n. För vi skulle vara över julen på Öland
och spela i Borgholm.
»Gud en så’n resa. Och så’na ångbåtar, och
vad det var kallt se’n. Men när vi kom till Öland,
då var det Mats i kassan igen, och då fick vi
tjugufem öres utdelning per man te köpa oss var
sin limpa för. Men jag var litet gourmand redan
på den tiden, så att jag bromsade med direktören,
till dess att jag fick tjugufem ore att köpa mig
smör för också. Jag glömmer aldrig, när jag gick
uppför backen till en bondgård, där jag skulle få
smöret; då fick jag se vår förstå älskare, som
låg framstupa på barfrusna marken och gnagde
på en stor limpa, så att mjölet stod som
landsvägsdamm ur halsen på honom.
»’Vänta Ute’, sa’ jag, ’så ska’ du få smör också.
För vi hade alltid varit goda vännen
»’Det ger jag fan’, sa’ han och mumsade på.
Men jag gick och köpte smöret och fick ändå låna
en kniv till breda på’t med.
»Skulle jag nu tala om alla mina
kärleksäventyr också», fortfor han, »då bleve det aldrig
slut, så det låter vi fara. Nå, jag kom emellertid
till den ena sta’n efter den andra. Och till sist fick
jag engagemang vid Södra teatern. Det var just
i den vevan, som direktörn där gick och hängde
sig. Och där stod jag då utan pengar och utan
engagemang och hade inte ett öre och visste inte,
vad jag skulle ta mig till. Jag hade alltid skrivit
litet i tidningar och så’nt där och brukat göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
