- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
168

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fem kronor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon satt alldeles stilla. »Det var han»,
mumlade hon, »det var han.»

Karlarna gingo, och hustrun satt där ensam
med sina barn. De små gräto och hon hörde det
ej. Men allt som kvällen kom, blev hon vekare.
Hon gick in för att få barnen i säng. Men då
tog smärtan henne, och hon föll i en häftig gråt.
Barnen hade gråtit sig till sömns utan kvällsvard,
och hon satt där ännu på sängkanten med
händerna i knät. Så kom natten och med den vilan.
Dagar kommo, år kommo och med dem glömskan.

Det blev ingen begravning, ty havet hade
sörjt för det alltsammans. Det hade vaggat
honom genom livet, burit honom i sin famn, när
han var ett barn, givit honom hans uppehälle, när
han blev man, och nu gungade det hans döda
kropp på vågorna, tills den sjönk i djupet eller
kastades opp på en strand eller ett grund.

Han var borta.

Men det var ej tid att sörja, om det också
sved en smula i hjärtat. Här voro tre liv att
uppehålla. Här var arbete att göra, och änkan
tog ärligt itu med saken.

Först måste hon köpa en stuga. Den gamla
var torp, och hon kunde ej betala arrendet eller
fullgöra dagsverkena. En visste hon om, som var
till salu för trettio riksdaler. Hon hade blott fem,
men hon bad att få utbetala resten så småningom,
och det skulle hon få.

Strax därefter fick hon höra om en annan,
som såldes för femton. Den var sämre, det
förstås. Där var kallt om vintern och hett om
sommaren. Men den, som blott har fem, är glad att
ej behöva vara skyldig mer än tio, och hon gick
till bonden och bad, att köpet skulle få gå om.

Det blev ett långt samtal.

Tiderna voro svåra. Om man skulle göra
så med alla! Han kunde ej vara säker att få den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free