Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg en bondgård, men hon var känd där och ville
ej gå in. Hon stod vid grinden, villrådig och
ängslig. Hon frös, och hon var trott. Hennes
fötter voro våta och ömma, och för varje steg hon
tagit hade de sjunkit ned i den lösa snön.
Ingrid lade handen på låset. Hon kunde ju
dock försöka.
I stugan satt bondhustrun med ett barn i knät.
»God dag», hälsade Ingrid och stannade vid
dörren.
»God dag», sade hustrun.
Därpå blev det tyst.
»Kunde jag få stanna här en stund?»
Ingen av dem fick ett samtal i gång, och
ingen försökte det egentligen heller. Hustrun
gav barnet di, småpratade vid det och vaggade
det i knät. Ingrid satt tyst kvar vid dörren.
Hon hade velat smeka barnet, men hon vågade
ej, ty hon trodde, att hon ej skulle få det.
Slutligen reste hon sig upp: »Jag får väl
gå nu.»
Ingnd stod där en stund.
»Ja, du får väl det.»
»Adjö.»
Hon lade handen på låset.
»Vart skall du gå?»
»Jag vet inte.»
Ingrid öppnade dörren långsamt, dröjande.
»Ja, adjö då.»
»Adjö.»
Och hon låste dörren efter sig.
Hon kastade på huvudet i ett slags trots
och gick bortåt vägen. Hon kände kraft och lust
att hjälpa sig själv. Så kommo tårarna ymnigt
och häftigt. Vart skulle hon gå? Vart i vida
världen skulle hon gå?
Efter ett par timmar gnagde hungern henne.
Hon försökte att få köpa mat, men hon fick det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
