Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I gamla dagar.
Längst ut i skärgården, där kobbarna
försvinna och Östersjön öppnar den fria synvidden,
ligger på det väldiga skäret, vars klippor äro
rundspolade av vattnet, ett högt, vitt tom. Högst
upp i tornet är en fyr. Och när skymningen
faller, blänker det plötsligt till ifrån tornets spets,
antingen sjön i lugna, jämna dyningar slår emot
klipporna, eller den i otämt raseri kastar de
tunga vågorna högt över berget, så att vattnet
slår upp emot byggnadens fönster och omvälver
hela tornet med en massa av yrande skum. Skenet
blinkar alltid i långa, breda floder fram över
det mörka vattnet, och milslångt ut till havs
synas de gula vägarna, vilka med styrkan av
ett månsken upplysa den vida farleden. Det är
fyren, som är tänd, och efter dess ljus spejar
seglaren oroligt, när han i nattens mörker söker
det säkra inloppet.
Men i gamla dagar fanns där ingen fyr. En
liten by med låga kojor sträckte sig längs efter
skäret, och stenmuren av tunga, sammanhopade
klippblock hindrade vattnet att, när stormarna
kommo, skölja bort de rödfärgade stugorna ifrån
klippan eller åtminstone slå över land och rycka
de uppdragna båtarna med sig i svallet.
Där ute bodde ett underligt släkte av
människor, onådda av landets plägseder och bruk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0190.html
