- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
192

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I gamla dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var stillsamt och tillbakadraget, deras ord voro
få, och vid det mest alldagliga samtal hände det
gärna, att ur deras ögon sköt en snabb, forskande
blick, som om de velat övertyga sig om, att
intet försåt lurade bakom den talandes ord. Men
när de vände hem igen och båtarna, lastade med
varor och folk, vände ut till havs, då ljöd det
ofta sång från de säkra farkosterna, och de,
som seglade dem förbi, förvånade sig över deras
käcka, frimodiga utseende, så olikt mot vad de
visade i land.

Ut till dem flyttade ingen från den inre
skärgården, där odlingsbara marker avbryter
granskogens växt över de gråa klipporna. Och hände
det någon gång, att en enstaka individ av kärlek
eller vinstbegär drogs från havsbandet och in
till mera ordnade samhällen, då blev han underlig
till lynnet, sorgsen och tvär. Ty han längtade
åter tillbaka till sina faders hemlighetsfulla liv.
Och folk sade, att det var havet som drog
honom.

Det fanns många hemligheter ute på det
långsträckta skäret och mellan kojorna i den lilla
byn. De gömdes och bevarades från far till son,
och kom en främmande på besök, var det alltid
något rum, som icke öppnades för nyfikna ögon.
Endast någon gång hände det, att en praktfull
ostindisk schal, ett dyrbart smycke eller en slät,
hemmasydd klänning av tjockt, utländskt,
glänsande tyg skvallrade om tillgångar, vilka ingen
skulle veta om. Blev nöden stor, var det ej
sällsynt att engelska sovereings eller holländska
dukater växlades och gingo ur hand i hand, tills
de hamnade hos någon guldsmed i Stockholm,
vilken tillhandlade sig dem för guldvärdet. Ty
sanningen att säga levde befolkningen icke enbart
av sälskytte eller fiske. Den hade även ett annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free