Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I gamla dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näringsfång, vilket i våra dagar fått det fula
namnet strandrov.
Ty när mörkret föll på, medan
oktoberstormen drev vågorna in emot skäret, då stängdes
försktigt de små stugornas dörrar, då bommades
fönstren igen, eller elden släcktes i spiseln, allt
för att intet vägledande ljus skulle tindra ut
övcr det upprörda vattnet. Och utmed de låga
klipporna, med vana ögon spejande ut över den
vräkande sjön, smögo i mörkret dunkla gestalter,
väntande på, att »Gud skulle välsigna de fattigas
strand». Och lystna ögon spejade utåt det dolda
grundet, som milslångt och förrädiskt hindrade
varje fartyg att oskatt komma in emot ön.
Upptäckte då dessa ögon mitt igenom mörker
och strm ett segel, som nalkades, då tändes ett
ensamt sken på skärets yttersta udde. Och när
fartyget stod högt uppe på grundet, fast inkilat
mellan klipporna, medan bränningarna i krossande
svall spolade dess sidor, då släcktes det förrädiska
ljuset, och i bidande klungor avvaktade
befolkningen den stund, då de bräckliga
räddningsbåtarna slogo i stycken mot klipporna. Hände
det, att någon obehörig kom i land, då small
ett skott från en räfflad sälbössa, och havet
begrov honom i sin vida famn, det stora tigande
havet, som aldrig yppat en hemlighet.
När vågorna sedan lade sig till ro, och vinden
mojnade ut, då låg ett fartyg vrak ute på grundet.
I båt efter båt rodde befolkningen dit, lastens
rikedomar fördelades av den edsvurne nämnden,
och på fartygets förråd levdes det sedan kungligt
i veckor och månader, ute bland de låga
fiskarkojorna.
Men tiden går, och med den försvinna
människorna, små och stora, vilda och tama, lyckliga
och olyckliga. Som en väldig rensare går han
sakta fram, där människor byggt hus för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
