Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stilla död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stilla död.
Den bleke ängeln, som bär timglaset i sin
hand, och vars öga bådar den eviga natten,
väntades en trettondagsafton i en liten stuga,
som låg nedbäddad i snö utmed branten av ett
kalkberg på Gottlands östra kust. Det var en
gammal lotsänka, som väntade döden. Hon var
så gammal, att hennes dotter, vilken ensam med
henne bebodde den lilla stugan vid bergets fot,
redan bar grått hår och talrika rynkor i sitt åldriga
ansikte. I många år hade de båda gamla burit
livets glädje och sorg samman i den ensamma
stugan, över vilken reste sig bergets gråvita block.
Såväl mor som dotter hörde till de väckta
inom församlingen. Och bibeln lästes flitigt i
deras hus. Men när fattigman dör av ålder,
och den stora tröttheten kommer, vilken bådar
döden, då synes det, som räcka ej längre de
skrivna orden till. Skilsmässans stora ögonblick,
när livet stannar av och den levande glider bort
ur de levandes åsyn, tyckes med sin storhet
stundom liksom vara nog för dem, vilka ej hava
annat att lämna än varandra och sitt eget
fattiga liv.
Det sägs, att den, som dör av ålder och
trötthet efter ett liv av kroppsligt släp, vet när
döden nalkas. Och när solen sjönk bakom berget,
vinkade den gamla kvinnan sin dotter och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0196.html
