Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hans röst lät tjock, när han svarade på de
andras frågor.
»Klockan är snart tre», sade han. »Vi ha gått
i mycket mera än två timmar.»
Med förtvivlans visshet förstodo alla att de
gått vilse. En förfärlig skräck bemäktigade sig
dem. De stodo hopknipna i en ring, med
ryggarna vända utåt, som när hästar flocka sig
tillsammans i ångest, då åskans buller väcker fasan
för döden i deras blod. En av kvinnorna satte
sig ned i snön. Hon slog schalen om ansiktet
och grät högt.
»Jag orkar icke gå längre», sade hon.
En av männen lutade sig ned över henne.
»Gråt inte», sade han. »Det tjänar ingenting
till!»
Hon lutade sitt huvud mot den talandes
knä, och utan att se upp sade hon lågt:
»Du vet, hur det är med mig!»
Det blev ett ögonblicks tystnad, vilken bröts
av ynglingen.
»Vi tänkte gifta oss till våren», sade han som
en förklaring.
Det kom intet hånande ord eller skämt ens
från de båda andra flickorna vid denna bekännelse.
Men hennes närmaste och en annan av karlarna
lyfte henne opp.
»Vi måste gå», sade de. »Annars förfrysa vi.»
Och de gingo vidare med vinden på vänstra
sidan i det envisa hoppet att finna land.
Land, så att man kunde leta sig till, var
man var. Land, så att åtminstone ett träd eller
en nedsnöad buske, en sten, som de kände igen,
eller en backe, vars rundning var dem bekant,
kunde giva dem förnyade krafter att gå vidare.
Men de funno ingenting. Ingenting annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
