Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade kontoret, styrande kosan åt trädgården och
växthuset. Men hade han dröjt qvar någon stund på gården,
så skulle han kunnat bevittna, hurusom drängarna och
torparne rusade skrikande ut från kontoret, förföljde af
“nådig majorn“, svängande sin förfärliga kantschuck till
höger och venster, rytande som ett lejon och svart i
ansigtet som en morian.
Lars Blom fick först kännedom af det nya uppträdet
mellan “nådig majorn“ och drängarna, när han, stående i
dörren till en materialbod invid växthuset, såg dessa senare
rusa förbi, eftersatta af den förfärlige husbonden.
“Ha!“ ropade majoren och hejdade sig midt i språnget,
när han fick sigte på trädgårdsmästaren, roten och
upphofvet till allt ondt. Lars Blom kunde icke undgå att dra
på mun vid åsynen af husbondens nedbläckade ansigte, i
hvilket rullade ett par blodsprängda eldsprutande ögon.
Han drog sig något tillbaka in i boden, som endast
upplystes af ljuset från den öppnade dörren. Majoren störtade
efter honom in med kantschucken i högsta hugg, men stannade
tvärt, ty ånyo upptäckte han i trädgårdsmästarens
högra hand samma puffert, som hotat honom på kontoret
och den han förgäfves efterspanat.
“Titta inte hit!“ varnade Lars Blom; “det är möjligt
att jag kan öfvermannas och misshandlas, men var säker
på att spökammaren för mig i dag är detsamma som
grafchoret för er i morgon. Det är inte blott för er trädgårds
skull som jag kommit hit, utan äfven och kanske mest för
att qväsa den, som, efter hvad jag länge känt, är n:o ett
bland alla orättvisa och grymma husbönder. Men det är
fasligt, hvad ni är svart i ansigtet,“ tillade han derefter
skrattande, “ni måtte riktigt ha vändt ut och in på er
i dag.“
Under det Lars Blom höll detta tal, drog sig majoren
småningom mot dörren, alltid med ögonen på den fördömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
