Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pufferten, som myste mot honom; men väl kommen ut ur
materialboden, slog han blixtsnabbt dörren till, fästande det
stora hänglåset för och läsande till, så att Lars Blom, innan
han visste ordet af, befann sig fångad och i mörk arrest.
Han hörde majoren uppgifva ett hånskratt och derunder
skynda bort. Men det dröjde icke länge, innan han förnam
steg och röster af flera ankommande personer.
“Ja, mine herrar!“ hörde han majoren säga, “jag har
råkat ut för djefvulen sjelf, men här har jag honom nu
inom lås och bom och jag hoppas, att han nu ska vara
mogen.“
Lars Blom såg dörren öppnas och majoren ånyo
inträda, denna gång åtföljd af inspektoren med några af
gårdsfolket samt tvenne äldre herrar, som, efter hvad han
efteråt fick veta, voro kyrkoherden och häradshöfdingen i
orten, hvilka, bjudne på middag hos majoren, nyss anländt
och mött sin värd, just som denne var på väg till
inspektorens hus för att skaffa folk.
“Se så, din bof!“ började majoren, “fram nu med
mordvapnet, som du för andra gången sökt mörda mig med,
och bekänn sanningen, så att processen kan bli kort!“
“Jag tager herrarne till vittne på att majoren kallat
mig för bof och beskyllt mig för att ha velat mörda
honom,“ yttrade Lars Blom med det största lugn i verlden;
“det är för andra gången i dag jag varit utsatt för ett så
kränkande bemötande i annat folks närvaro.“
“Fram med pufferten!“ fortfor majoren.
“Om det hos mig fins någon puffert eller annat
mordvapen eller ens så mycket som en trädgårdsknif,“ förklarade
Blom, “så vill jag öppet bekänna mig skyldig till det
grofva brott, hvarför min husbonde beskyller mig ... Men
man skall icke finna något, och jag fruktar nu, liksom
nyss, att det inte står rätt till med nådig majorns
hufvud, ty ...“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
